Skaffa en egen gratis hemsida   

Ladda om sidan/Synkronisera inloggning
Besök en slumpmässig hemsida på Zoomin

Rubrik

MIN FARMOR HILDAS MEMOARER!

 

Del 2

 

 

 

Så var det fritiden, den var begränsad. Ville man gå ut en kväll så måste man gå in och niga vackert för frun och be om lov att gå ut en stund och inne klockan tio. För det mesta blev det en stund hos min syster. Lördagskvällar var vi fria klockan fem. Gick oftast till Folkets Park, men sista föreställningen var klockan tio och det var svårt att inte få se den. Sen var det spårvagnen hem, en gång fattades det 2 öre så jag fick gå hela långa vägen hem till Fridhem. Ja det var tungt många gånger, slaveriet var faktiskt inte avskaffat när det gällde pigor och drängar och även de som arbetade på fabrik, lite betalt och 10-11 timmars arbete. Men tiden gick och det blev nyakamrater, bland annat blev jag mycket och livligt uppvaktad av en Wille Möllström. Han arbetade på en skofabrik och trots att han köpte mej ett par fina skor och var mycket snäll så kände jag att han inte var den rätte för mej.
Så kom det två nya till mej och min väninna, två trevliga grabbar Pauli Eriksson och Albert Larsson. En tid hade vi väldigt trevligt tillsammans. En gång kom dom ut och hämtade mej alla tre. Vi kom och prata om vad som var gott, dom tyckte om havregrynsgröt båda grabbarna. Mitt herrskap var borta och pojkarna hade lagt sej för klockan var över åtta. Då sa jag att jag kokar gröt och så skedde, men när gröten var nästan uppäten så vad hände...Jo herrskapet kom hem tidigare...men i alla hast tog grabbarna tallrikarna med sej och jag stängde in dom i stora skafferiet, min väninna satt kvar det gjorde inget och jag var ju egentligen inte ledig heller för någon måste vara hemma pojkarna fick inte vara ensamma. Men tänk om herrskapet hade gått till skafferiet, vad som då skulle hänt vågar jag inte tänka på. Men nog skrattade vi efteråt och sen gick vi ut och satte oss i trappuppgången och pratade historier så klockan blev över tio innan dom gick alla tre. Pauli var ett skillsmässobarn med en mycket högdragen mamma, själv var han anställd på ett kontor och skulle bli deras handelsresande. Jag förstod att en piga inte passade henne så jag drog mej undan och så fick jag brev från Uno (norrlänningen) rätt ofta.
Så blev jag bjuden till Lund till en studentkarneval av en student från Ystad som hette Nils Nilsson, vi kallade honom för Nicken. Ja vi blev bjudna båda två, både jag och min väninna, det var en student också hemifrån.. Men mitt minne sviker mej så jag minns inte det namnet. Det gick tåg varje timma mellan Lund och Malmö och vi ville rest hem klockan nio men dom tyckte att hade dom bjudit dit oss så fick vi ta ett senare tåg så klockan blev halv elva när vi åkte hem och då var man rädd att det skulle höras när man kom hem, vilket det också gjorde men jag sa som det var att vi var bjudna till Lundakarnevalen av två studenter hemifrån så var den sagan all. Vi var bjudna dit igen men tackade nej. Men Nicken kom till Malmö ett par gånger och var djärv nog att ringa på stora ingången och bad att få tala med mej och den vita mössan bars ju alltid på sommaren för att visa att dom var studenter. Det hända att jag fick fritt några timmar, han hade redan uppvaktat mej i Ystad när jag spelade med i Folkets Husteatern, men jag var helt enkelt rädd för honom så jag sa så här får du inte göra, jag har redan valt den jag vill ha. Så till slut fick jag slut på den uppvaktningen, han skötte sina studier dåligt, hans pappa var en byggmästare och där var flera barn men dden här fick börja läroverket han hade lätt för att läsa. Men han lånade pengar och bjöd flickor på kondis så till slut skickades han till Amerika och fick lära sej snickaryrket och fick efter hemkomsten arbeta på sin fars bygge. Men så bad han att fåt återuppta studierna och det fick han på ett villkor att han skötte sej och det gick bra tills han skulle ta studenten då blev han ovän med lärarna så dom ville inte släppa fram honom men han reste till Malmö och tog studenten där med höga betyg och sen fortsatte han i Lund. Jag sa till honom att jag är bara piga, du måste ta nån som är rik, men det skulle han inte göra sa han men så fick jag då slut på den uppvaktningen. Jag träffade honom när min far var död hos en god vän Elias Nilsson. Han hade en advokatbyrå och blev sedemera redaktör för arbetartidningen Aurora men det tog slut. Jag var mycket god vän med hans fästmö Ida Månsson, hon reste till Amerika, han skulle rest efter men det blev inget av utan han gifte sej till slut med en annan Ystadflicka.
Så en gång när jag var hemma, det var efter jag mist min make, så gick jag till gamla kyrkogården, där låg två av mina små syskon som dog späda, dom fick kramp i magmunnen och kunde inte behålla maten. Far hade planterat ett vitt syrenträd där och det stod kvar, men döm av min förvåning graven var utökad och där låg Elias Nilsson begravd. När mor och far dog fick inga fler ligga på gamla kyrkogården utan på den nya som vi kallade den. Efter flera år när jag var hemma en gång i Ystad fick jag då veta att Nicken hade blivit präst och provpredikat i Stadskyrkan Mariakyrkan. Predikan hade varit fin men på natten hade han festat om ordentligt med goda vänner. Men han fick en plats i Norrland och hade gift sej med en arbetarflicka vars far var banvakt. Så berättade goda vänner till mej att han skulle resa till en plats och predika, på tåget träffade han två boxare. Då sa han att han också var boxare, dom bjöd på sprit så det bar sej inte bättre än att dom skulle av vid samma station och där var ju några som skulle möta prästen. Boxarna tyckte det var märkligt med hans uppvaktning, dom fick då veta att han var präst, men dom talade om för dom som mötte prästen att han presenterat sej som boxare och druckit sprit med dom. Han blev då avskedad som präst och skulle ha förfallit rätt mycket, var skild men gifte sen om sej med en sömmerska och gick in i Pingstförsamlingen och där gick det bra så han var en tid i Reykavik och han var högt lärd när det gällde bibeln. Han blev sedemera rektor vid Pingströrelsens Folkhögskola och reste lite omkring och predikade. Han kom aldrig till Alingsås fast det var meningen.
Så gick året och det blev 1912, då strax innan pingst kom Uno en kväll från Stockholm efter att ha skaffat sej ett rum och ringt till mej att han var i Malmö. Jag talade om för honom hur han skulle åka spårvagn till mej och han fann också vägen. Jag hade sagt att han skulle gå köksvägen, till vår stora förtret hade herrskapet stormiddag, vilket inte inträffade så ofta, så vi träffades en stund emellanåt men klockan tio gick alla och då tog jag mej friheten att efter disken och när herrskapet gått upp till sej, fick Uno komma in i köket och jag bjöd honom på lite god mat som blivit över. Det var en glädje att träffas, vi talade om allt som hänt bland annat att pingsten 1911 var jag hemma två dagar hos far och det var också sista gången jag såg honom. Fat följde mej till tåget. Han tog sedan sitt eget liv i juli månad. Det var en utflykt från Malmö till Ystad och många Ystadungdomar arbetade i Malmö, så många var och mötte någon anhörig, så var också far men ingen av oss var med. Kvar hemma var lillebror som hade ont i sitt ben och bror Nils som flyttat hemifrån. Den utflykten hade ingen av oss reda på och frun där jag hade plats låg i Ronneby och drack runn som rikt folk gjorde på den tiden så jag var ensam med byggmästaren och deras pojkar. Men syster Elida fick vara med mej för hennes man var på manöver, han var en tid anställd vid Husarregementet där han blev degrerad för spritens skull.
Så en dag fick jag ett brev från fru Göransson som rådde om huset där far bodde, hon talade om hur ledsen far blivit, han hade lagat en stor stek och köpt hem lite mat trotts att han hade ont om slantarna. När jag fått detta brev tänkte jag att när frun kommer hem då måste jag få fritt en lördag och söndag så skall jag ta lillasyster medmej hem och överraska far. Jag ringde till bror Oskar att han skulle skicka ut Klara till mej, själva skulle dom på sillresa. Klara kom så ringde det i telefonen, det var bror Nils, han sa att ni måste komma hem för far har kommit på lasarettet. Ja sa jag det blir Klara och jag för Calle är på manöver och Elida väntar ett barn när som helst så hon kan inte komma och Oskar, Johanna och sonen Gunnar är på sillresa jag vet inte var. Men Klara och jag kommer. Han sa då Klara får inte följa med, lämna henne hos Erik. En stund efter ringde telefonen igen och det var från Ystad. Jag kände igen rösten på Elias Nilsson och sa nej det är fel får jag tala med fru Billberg. Jag förstod att det var Elias ändå, han sa då till henne att meddela Hilda så milt som möjligt att hennes far är död. Jag stod kvar vid telefonen så jag hörde vad han sa. Så jag gick upp till Elida med Klara, vi kände det svårt alla tre. Så åkte jag hem med sista tåget, bror Nils var där och han grät och skrek....Far är borta...då sa jag Tidningspojken på tåget hade Auroratidningen och där stod att på grund av Lars Nilssons död är tidningen 20 minuter försenad. Så gick vi då hem. Om du visste vad svårt det var att se lillebror 11 år som gick med käpp och han visade var far hade legat på en schäslong och där hade han tagit in gift. Han hade först suttit ute i trädgården med Göranssons och hennes syster med sin man, en läkare från Stockholm, dom talade om att beställa skjuts till Sandskogen och vara där hela dagen. Så var där en kvinna som hade börjat hos far att laga mat och städa. Hon hörde att han ramlat ner från schäslongen och sprang ut på gatan, då kom doktorn tillbaka, han hade glömt någonting, så han rusade in och skrek får jag lite mjölk, men det var för sent så han ringde ambulansen. Bror Nils hade gått till Folkets park, Thorsson skulle tala där, men han kände sej orolig för han hade hämtat far från kyrkogården tre dagar i rad, far låg på mors grav och grät, en dag gömde han sej och ville inte gå med hem. När Nils kom ffrån parken körde ambulansen med far till lasarettet. Nils sprang sa han så han var där lika fort som ambulansen, men doktorn kunde bara konstatera att far var död. Så mötte han mej på söndagen, bror Oskar kom och vi följdes åt till lasarettet och fick se far, han låg så mild med ett småleende, han visade sina vackra tänder. Ja sa doktorn, han har verkligen alla tänder i behåll. Nej sa jag han drog ut en kindtand själv en gång, han sa den gjorde ont. Ja så var det att återvända till Malmö, kvar var bror Nils som fick ordna med begravningen och allt. Jag fick då ta upp lön för ett par månader för att köpa tyg till klänning och skor och hatt som det skulle vara på den tiden. Så skulle en sömmerska sy den, det fanns inte färdiga kläder på den tiden. Så en dag skulle den provas. Frun gick på symöte och jag skulle stryka in en stor tvätt. Jag tänkte, jag hinner nog prova och ändock stryka in tvätten, men jag fick vänta hos sömmerskan för hon höll på att prova på en kund. Vad ängslig jag blev, kom så äntligen hem och skyndade mej att stryka men ve och fasa, frum kom hem lite tidigare och sa när hon kom in...Har Hilda inte strukit färdigt än...Nej sa jag, jag har varit och provat klänningen för att kunna resa hem till begravningen....då sa hon i barska ord.....Hilda har inte frågat, man skall veta vad man gör när man är piga. Vad jag kände vi dessa hårda ord kan du nog förstå.....hon visste att så länge far levde kunde jag sluta när som helst och resa hem, men nu hade hon mej fast för alltid och jag hade ju fått ta upp pengar i förskott till klänning och skor. Så var det Nils som fick ordna med auktion hemma, jag hade fått en symaskin av far i konfirmationsgåva. Detta visste farbror Wilhelm. Men ändock kunde min äldste bror Oskar gå med på att måste be om ytterligare 25 kronor så nu hade jag ingen lön att få på 6 månader. Oskar blev förmyndare för oss tre. Så kom då symaskinen till Malmö och stod kvar där den skulle lösas med 25 kronor i frakt. Jag visste inte hur jag skulle göra så ringde dom från järnvägen och frågade om jag inte kunde hämta maskinen. Det var frun som svarade och kom och frågade mej om maskinen. Hon sa då att jag fick ta upp ytterligare pengar i förskott hon sa sen …...Ring sen storebror så han hjälper Hilda att ta hit den. Jag gjorde så men han sa att det får du ordna själv, jag hinner inte. Då sa frun....Det var ingen fin bror, men han var inte snäll utan mot sin fru. Så frun sa... Ta ocj spänn för hästen Putte och åk ner till stationen och hämta maskinen och den kom upp på mitt rum. Elida hade också fått en symaskin med dom behövde pengar så Elida sålde den i Ängelholm.

 

Del 3

 

.

klart.se








 


 

 

( besöksräknare laddas... )

 

 

(laddar inloggade medlemmar...)

Zoomin.se