Skaffa en egen gratis hemsida   

Ladda om sidan/Synkronisera inloggning
Besök en slumpmässig hemsida på Zoomin

Rubrik

 

forts. på farmor Hildas memoarer

Del 5

Så kom vi då till Tomelilla. En åkare hade kört möblerna till järnvägen. Nu hade Spanska sjukan brutit ut och det var flera dödsfall i Göteborg. Vi var i Ystad och hälsade på som hastigast, fick då veta att Agnes make var död likaså hennes bror. Senare fick jag veta många år efter, jag gjorde efterforskningar, att Agnes hade lärt sej till barnmorska och hennes barn hade kommit till fosterföräldrar. Men hon lärde sej yrket och bosatte sej på en landsortsplats. Hennes föräldrar hade hjälpt henne lite till utbildningen, men barnen ville dom inte ta hand om. Dom tog hon själv hand om när dom blev lite större. Hon var död när jag fått reda på det här, det tog jag reda på från Alingsås där jag bodde senare delen av mitt liv.
Uno hade börjat hos Skräddaremästare Fransén, det gick inte länge innan arbetet började tryta, det blev mindre beställningar och den gesällen som fanns när Uno började fick lite mer arbete. Så en dag förstod jag att nu är det färdigt igen och jag förstod att jag var gravid igen. Vi bytade lägenhet för där vi bodde hade båda makarna dött i Spanska sjukan. Orolig för denna sjukdom och många omkring oss dog.
Så började Uno som sin egen. Det blev annons och tryckta lappar att delas ut. Så kom Erik, det fanns inget arbete i Malmö. Det kom in några beställningar, men dom rika bönderna trodde dom skulle få sytt kläder nästan gratis. En gång kom det in en bondgumma och frågade vade det skulle kosta att få sytt en storväst. Ja sa Uno, jag har aldrig sytt en storväst, det är en väst som ska fodras med något varmt, men jag kan räkna på det. Ja sa bondgumman, tyget är inte färdigt än, jag håller på att väva det. En dag kom det in en gammal skånegubbe som talade gammal skånska. Han frågade om mäster ville mäta hans pojk till en klänning, han skulle konfirmeras. Uno förstod ingenting men Erik förstod så han gick in i rummet och talade om för Uno att han ville ha mått på storlek , för han skulle köpa en färdig kostym men fodrade ändock att Uno skulle ta mått. Ja det var inte lätt men in kom det några beställningar. Så sände Uno efter tyger. Så skulle de lösas ut och vi hade prover, så det var bestämt vilket tyg det skulle vara. Men inga pengar att lösa ut tyget, han gick då hem till Tryck för att låna pengar av så kallade styvfar. Men han svarade att han hade inte hand om några pengar längre, det var dottern och svärsonen som skötte det hela. Så det blev nej. Uno hade också tänkt att få köpa lite mat på kredit ett tag men när han fick nej att låna pengar till tyget så ville han inte be att få köpa maten på kredit. Han kom hem tomhänt. Men en av dom som beställt kostym kom in en dag. Uno talade om för honom att tyget var kommet men han fattades pengar. Då sa han ...det kan du få i förskott av mej. Så var den sorgen över och kostymerna blev fina. Så kom det in en del kostymer som skulle vändas om, för tygerna hade blivit kollosalt dyra och det var bra tyger så det gick att vända om en hel del. Sen kom det en beställning av en lärare från Ystad, han ville ha fockade byxor, han hade själv tyg men tyckte det var för tunt. Det hade Uno aldrig gjort förut och det fanns ingen som gjort det, men han lyckades och den skulle vara färdig på bestämd tid. Och vad hände nu......Jo det var dags att hämta barnmorskan och det föddes en son, Uno var ju med vid förlossningen, tyckte det var hemskt men jag tyckte det gick både fort och bra. Så han försökte få det färdigt men det var väst och kavaj också, alltså en hel kostym och en massa knapphål. Jag var van att sy fina knapphål så efter att Olle (min pappa) var född på morgonen sa jag på eftermiddagen...ta hit västen så sätter jag mej upp och syr knapphål. Uno trodde jag skulle bli sjuk men jag gav mej inte och jag sydde knapphålen........Så kom barnmorskan igen på kvällen det hade blivit lite blödningar, men jag sa det går nog över och dagen därpå var det bättre. Fjärde dagen steg jag upp och skulle gå ett ärende till byn. Iris fick följa med och fick en ny hatt.
Så gick en tid, det blev sämre att gör. Så Uno sa....jag och Erik får ge oss iväg att skifta arbete. Dom kom till Malmö. Skräddarna där hade inget arbete, de gick och stämplade och fick 20 kronor i veckan. Så de fortsatte till fots och på en plats, jag minns inte var, Erik fick plats att sy för billigt och Uno träffade en Skräddarmästare från Lund, han frågade om han inte hade något att göra. Nej sa Uno och talade om som det var, då sa han...du kan få börja hos mej, jag bor i Lund och jag har ett helt rum fullt med kläder som skall vändas om och jag vet att du är en duktig skräddare så du kan få börja hos mej och skall få bra betalt.
Det gick så att vi fick det bättre, slapp svälta. Uno kom hem varje vecka.


Så tog det slut och faktiskt hade det kommit in några beställningar så han fick då stanna hemma.
Sen kom då en av de svåraste stunderna i mitt liv. Iris blev sjuk, klagade över huvudvärk och hade feber. Vi sände efter en gammal läkare. Han sa...det är nerverna men vi förstod att han inte ville tala om vad det var. Vi sände då efter den nya läkaren. Distriktsköterskan var kommen hem så det var hon som sa att vi skulle sända efter den andra läkaren för den medicinen som den gamla läkaren skruvut ut var för stark sa syster. Antagligen ville han att hon skulle somna in. Men den ybgre läkaren sa vad et var....Hjärninflammation, det finns inget hopp......................
Olle var då tre veckor gammal. Det tog en vecka...........hon fick 12 slaganfall på en dag.......
Oh vad svårt, vi stod hjälplösa vid hennes bädd och bara grät. En dag såg hon på oss och sa...............Mamma och Pappa gråt inte så ...titta själva jag har inte ont i huvudet längre och så tog hon sin lilla hand över huvudet. När jag skriver det här känner jag smärtan och det går inte att hålla tårarna borta........Hon sa alltid..Kära lilla mamma............Hilmer blev så dyster, det var som om han trodde att hon skulle komma tillbaka, han gick så ensam.
Så var det slut....stillsamt slöts ögonen.
Tur att vi haft beställningarna så vi fick pengar till begravningen. Uno sydde om en gammal bonskyr till frack och vi fick köpa tyg billigt av en bekant familj till klänning till mig och Bonskyren räckte till Hilmer med så han fick jacka och vit väst.
Sen kom då Unos syster Elin, fostersyster brukade han säga, och hennes man . Fru Björk som satt med i riksdagen var hemma, hon passade Olle medan begravningen pågick och efter begravningen kom prästen med hem och döpte Olle till Olle, Torsten Hermuth och Elin och hennes man höll honom till dopet. Någon doppresent minns jag inte, sen bjöds på kaffe, en god vän som var konditor hade bakat tårta.
Så var det slut...vi var ensamma med våra två söner. Farbror Wilhelms spådom hade gått i uppfyllelse.


Del 6

 

.

klart.se








 


 

 

( besöksräknare laddas... )

 

 

(laddar inloggade medlemmar...)

Zoomin.se