Skaffa en egen gratis hemsida   

Ladda om sidan/Synkronisera inloggning
Besök en slumpmässig hemsida på Zoomin

Rubrik

 

Farmor Hildas memoarer

del 6

Uno med två kompisar i Stockholm 1920

 

En dag åkte vi in till Ystad och hälsade på Gustavs, deras tvillingar hade kikhosta, så vi gick aldrig in. Vi skulle stanna till söndagen. Uno fick ett sammanbrott på lördagen, vi åkte hem på söndagsförmiddag.
Jag sa....Nu är det kanske sista gången Uno som vi är i Ystad......, för det var spriten som gjorde anfallen och så höll inte nerverna längre. Det kändes som Gud hade övergivit oss. Så skulle huset där vi bodde säljas så vi blev uppsagda. Uno reste till Malmö, fick plats hos Olssons, en stor herrekipering, men det fanns inga bostäder. Byggnadsarbetarna gick i strejk i 8 månader. Annars var vi lovade en lägenhet på Celsiusgatan, men fick hyra ett möblerat rum en månad. Sen fick vi ett rum med kokmöjligheter och ett litet svalrum och ett rum på andra sidan så vi fick våra möbler till Malmö. Vi hade låtit måla och renovera en del så dom var fina men det kostade 300 kronor med frakt och allt. Uno fick låna av Skräddarmästaren från Lund så han hjälpte honom om lördagar och söndagar ett tag så det blev betalt.
Men så kom åter spriten, jag orkade inte längre, jag sökte jobb till Holtens och lämnade Hilmer och Olle på daghem.
Så en dag, en kväll rättare sagt, kom Uno hem spritpåverkad och sa....nu går jag från stan. Det gick några dagar så kom ett brev att han hamnat i Markaryd och fått bra med arbete hos en Skräddarmästare som varit i Amerika 4 gånger.
Så gick tiden och det blev midsommar och semester. Uno skötte sej bra i Markaryd, han trivdes med Skräddarmästare Johansson. Men någon framtid att flytta dit blev det aldrig tal om. Jag och våra söner åkte då till Markaryd, Olle var då fyllda 1 år den 15 maj 1920. Men han vbar liten, fick kikhosta efter vi varit i Ystad, trots att vi aldrig gick in och efter några dagar i Markaryd fick dom feber båda två. Vi bodde hos Johanssons, dom hade egen fastighet. Fru Johansson sa, det är nog Barnfeber. Vi skall sätta ut sängarna i trädgården och sätta paraplyer över för det är en sån fin dag. Så skedde och febern försvann. Efter ett par dagar var dom pigga igen. Men nu var det tid att säga adjö och fara hem till Malmö igen. Men Uno stannade kvar ännu ett tag och Johansson skulle följa med till Malmö i början av juli, sen skulle då Uno stanna hemma.
Vi hade ju det där extra rummet så Johansson fick ligga där och jag bad mej fri från arbetet, för Johansson ville att vi skulle följas åt hela familjen. Så vi var i Kungsparken och superade och i Folkets Park och åt sill och potatis, smör och ost och bröd, kaffe och danska wienerbröd. Vi fick absolut inte betala något allt betalade han. Men det blev ingen sprit och det var jag glad för. Han var ingen nykterist men ville helst vara utan och han förstod att Uno också borde vara utan sprit. Det hade han förstått när Uno kom till Markaryd....Efter en trevlig vecka vi verkligen haft tillsammans fick Uno också arbete till Holstens i skäret och vi väntade bara på att det skulle byggas färdigt.
Så en dag kallade chefen in mej och sa...dom kommer från fackföreningen, dom vill komma hit, men jag ber Fru Haarala och hennes man att ställa sej vid dörren och tala om att dom ville tala med sömmerskorna på Folkets Hus. Jag hade då blivit ”Servitris” dvs jag hade hand om 12 sömmerskor så jag hade stigit i graderna och fick 45 kronor i veckan. Lönen var då 35 kronor i veckan för sömmerskorna och skulle då utföra ett visst antal som armar och fickor osv, så dom hade inga ackord. Men jag måste på kvällen innan dom slutade ta reda på om dom hunnit med allt dom skulle och fattades det så fick jag hjälpa till fram på morgonen.
Så ställde vi oss vid dörren, Uno tillhörde Skräddarnas Fackförening, men nu ville facket ha sömmerskorna med och firman betalade lönen som Facket bestämt, men dom ville ändå inte att sömmerskorna skulle gå med i fackföreningen. Men som vi var socialdemokrater ansåg vi att dom borde gå med i fackföreningen och uppmanade dom att gå till Folkets hus kl 7, själv kan jag inte följa med för jag måste hämta mina två barn, men jag skriver in mej som medlem och besöker facket när det blir möte nästa gång.
Jag blev inkallad till chefen som frågade hur det gått igår kväll...jag svarade helt frankt.....jag är Socialdemokrat, liksom min man och han tillhör Skräddarnas fackförening och jag tror inte att chefen får någon skada av att de går med i fackföreningen.....och jag tar emot mitt avsked om det är det som gäller.........Nej sa han Fru Haarala sköter sin grupp mycket bra för vi har mycket beställningar på frackar och smokingar.
Uno slutade och började att sy beställningsskrädderi hos Palmqvist o Jönsson. Vi saknade Iris och ville gärna ha en flicka igen så vi beslöt oss för att skaffa ett barn till. Så blev det men till vår stora besvikelse så blev det ett gossebarn, stort vackert barn på 4½ kilo. Han fick namnet Lars Erik Arvid, kallades alltid för Lasse. Lasse föddes den 14 maj 1921, det var mina föräldrars bröllopsdag 1880.
Så var äntligen Byggnadsstrejken slut och vi fick en tvårumslägenhet med värme, toalett i trappuppgången, det var då en toppenlägenhet. Det hade inte blivit något badrum men det var en vacker lägenhet. Vi köpte lite nya möbler. Lägenheten låg på Celsiusgatan. Olle kunde då vara ute ock leka lite själv. Spårvagnsstallarna var en bit längre in på gatan och det fanns en förare som stannade och några barn fick åka med den lilla biten. Olle kom underfund med att om han ställde sej i spåren så stannade föraren, men det kunde också vara förare som klämtade och inte ville stanna. Då brukade jag säga...nu är Olle på spårvägsspåret och föraren vill inte stanna, så jag sa till honom att när föraren klämtar då får du gå från spåret, så han lärde sej även att gå undan...............
Hilmer hade nu börjat skolan och skulle ha sin första examen. Pappa Uno sydde honom en kostym, så vacker av ljusmellanblått kläde, Jacka och vit sammetsväst. Ljusgrå sidenmössa, ljusblå strumpor, halvstrumpor och lackskor. Han var så fin så fröken sa hon höll på att glömma allt och bara såg på honom.

Uno hade nu slutat den platsen och börjat eget, köket var så stort att vi hade verkstan där, han sydde både Herr och Dam och fick även Polisuniformer, vända om gamla. Erik hade börjat i Skånes Fagerhult och förlovat sej med Elida och hon var bra sömmerska.
Dom var hemma och hade bröllopet hos oss. Men äldste bror lyste med sin frånvaro. Syster Klara hade blivit ovän med dom och flyttat till en dövstumsfamilj men det gick inte, det blev ovänskap så en dag kom hon till oss och sa....nu har Erik flyttat och nu skall jag bo hos dej. Vi hade mycket att göra så vi sydde både natt och dag.
Men en lördag försvann Uno på några dagar, han skulle gå och hälsa på några skräddare, det tog 3-4 dagar.....det kom in kläder att pressa. Det gjorde jag själv och så var det en kostym som var färdig och hämtades så jag fick in lite pengar och betalade hyran. Inte var det roligt, men det hade hänt förr, men inte så länge. Men en dag när jag var i finrummet och lämnade ut kläder och kostymer som jag pressat, vi hade finrummet som provrum, det var två ingångar till lägenheten. Jag var mest orolig för vi hade provningar på måndagar. Men den första dagen på eftermiddagen, Klara var hemkommen från arbetet, kom hon in i finrummet och viskade att Uno var kommen.
Han hade sytt mej en snygg dräkt av beffärkläde och en kappa av blått kläck, mycket vackra saker, men jag var tvungen att köpa mej ett par skor, dom andra var slut och det hade jag tagit av det jag tjänat på pressen. Så gick då kunden som hämtat två kostymer jag pressat och jag gick in i vårt andra rum, där var tre små pojkar, Lasse var ett år då.
Att börja skälla var inte lönt, men jag sa....var har du varit och vad är det för gamla paltor du har på dej?? Dom tog han av och klädde snart om sej, han hade flera kostymer....Jo sa han.....jag är så förbannat dum när jag får den förbannde fyllan...........Ja sa jag när du vet det så kan du väl låta bli..........du säger alltid att du har världens raraste fru och tre små rara barn, tänk på dom..........
Ja så tvättade och rakade han sej. Dagen därpå sa han...jag måste gå ut och köpa en del tråd och lite belägg till kavajärmarna...............Ja så kom oron igen och det dröjde, min bror Nils kom hem. Klarat hade talat om att Uno varit borta, medan han var hos oss kom Uno tillbaka men var nykter. Nils försökte förbrå honom att tänka lite när det gick så bra för oss med eget. Men se det gick inte.men det ordnade sej och Nils gick.

Vi hade då blivit mycket goda vänner med Astrid och Hugo Möller, han var polis. Ja genom honom hade Uno fått polisuniformerna. Hugo frågade mej en dag, han brukade ibland komma in och prata med oss där vi satt och sydde långt in på nätterna, när han kom från ett pass.
Till slut sa jag som det var...Han kunde inte förstå för han tyckte bra om Uno och tyckte vi var lyckliga tillsammans, vilket vi också var, trots sådana här resor. Han sa...jag skall ta reda på varifrån de får spriten, för vi hade motbok. Uno var av med sin klocka, han erkände att han lånat bort den mot sprit och skulle betala 25 kronor för den när han hämtade den. Hugo tog faktiskt reda på vem det var, han tjänade pengar på att ta pant mot sprit. Så Hugo talade om för mej var han bodde och sa...gå du dit utan att tala om det för Uno, du kan väl ta dej ett ärende till stan. Ja det gick bra, jag fick gå och köpa foder till en kappa och gick dit och ringde på och han kom och öppnade..........Jag sa att om inte jag får tillbaka klockan så anmäler jag Er för polisen, han hade då pantsatt den.
Jag sa att jag ville ha pantlappen men han lovade att komma hem och så skedde, han ko hem för jag hotade med polisanmälan annars vilket jag också hade gjort. Uno undrade hur jag fått veta vem han var och var han bodde men jag hade lovat Hugo att inte tala om det så jag sa....det är inte lönt du frågar.
Så fortsatte vi att sy, en del skulle vara färdigt till 1 maj och en del längre fram. Ja vi arbetade verkligen hårt. Det hände när Hugo hade sista passet att han kom in till oss och sa...ska jag sätta på kaffehurran så vi får lite kaffe för Astrid sover och alltid var Hugo glad .
Astrid och Hugo var med på Erki och Elidas bröllop och sjunga kunde Hugo. Så vi hade väldigt roligt, dom fick en son, hade en dotter först och jag passade Wivan när Astrid låg på BB. Wivan och vår Olle var lika gamla. Wivan sa mor och far men våra barn sa mamma och pappa och det förstod inte Wivan utan hon brukade säga....det är min mor och min mamma....Nej sa Olle och drog henne i håret, det är min mamma men din mor är din förstår du....annars får du fråga min mamma. Men det gick inte utan Wivan sa mamma till mej jämt men inte pappa till Uno. Jo vi hade roligt åt dom där två. En gång kom de överens, Astrid skulle resa hem till sitt hem och kom och visade Wivan, hon hade klippt håret så fint och ganska långt hår ändå med en stor bandrosett. Jag och Astrid satt och pratade en stund. Så sa vi båda...vad gör ungarna eftersom de är så tysta. Jo så kom dom ut till oss.....Olle med det långa håret och bandrosetten i handen, han hade klippt av det och håret såg bedrövligt ut.....Men Olle.......vad har du gjort med Wivan???? Vi blev ledsna både jag och Astrid men det var inget att göra. Astrid ordnade med håret så gott det gick. Efter flera år var vi i Malmö. Olle hade börjat lära till Frisör...då sa Astrid.....ja du började tidigt för du började på Wivan.
Vi höll deras son till dopet, han blev sedermera polis i Skurup.
Så hade det blivit sommar och alla beställningar var klara och vi beslöt att resa till Skånes Fagerhult och hälsa på Erik och Elida. Jag har alltid älskat skog och sjö och en vacker natur och det var det verkligen i Skånes Fagerhult.
Så började Uno tala om att flytta dit, det skulle betyda att ha arbete året runt. Jag var inte särskilt glad för att flytta ändå för vi hade ju fått en fin och bra lägenhet.
Men som vanligt var det Uno som bestämde och vi fick en lägenhet i ett nybyggt hus. Så Uno sa...du reser hem och säger upp lägenheten och Olle kan stanna här, så tar du Hilmer och Lasse med hem...Hilmer skulle börja skolan.
Ja så blev det, jag kom ensam hem och Uno sände pengar så jag kunde betala hyran och samtidigt säga upp lägenheten. Klara hade också haft semester så hon kom efter oss till Fagerhult under sin semester. Naturligtvis kände jag mej orolig och ängslig för det dracks mycket även där, särskilt köpte dom mycket öl och den var stark på den tiden. Det var en familj Wärsjö som hade rättighet att sälja påstods det och en svåger som bodde i Fagerhult tog hem och sålde till vem som ville ha och av honom kunde dom som ville köpa hela lådor med öl. Det gjorde skräddarna och en del tillskärare och dom drack sej fulla på öl. Första gången när jag märkte att alla dom manliga var försvunna så sa fru Hjelmberg att dom har köpt en hel låda öl och dricker. Ja sa jag....det är väl inte så farligt för dom har då ingen sprit. Då sa hon att dom blir fulla så dom knappt kan gå och så besvärliga till humöret. Ja så var det, det var hemskt. En gång eller två så skickade dom bud till Ängelholm med en som hette Håkan Persson, han fick då ta med motböckerna.

Vi inredde det ena rummet till verkstad och jag satt själv med och sydde. Så var det Klara, hon hade ett väldigt besvärligt humör och jag ville hon skulle stanna i Malmö. Jag frågade syster Elida om inte Klara kunde få vara hos henne för hon var duktig sömmerska och kunde betala för sin mat............men Elida sa..det går inte med Kalle. Jag försökte övertala Klara att bo för sej själv med det gick inte och Uno sa till mej att nu får inte Klara följa med hit. Nu har vi fått nog av hennes humör och besvärlig på alla vis, så jag sa åt Klara att stanna kvar i Malmö och hyra själv, men det gick inte............Nej jag skall följa med dej och så blev det men Uno såg inte vidare glad ut när han mötte oss. Han hade varit hemma en gång och lämnat Olle.
Ja så var vi då inflyttade i ett nybyggt hus och Hilmer fick börja skolan där. I sydde kavajer hemma och jag hjälpte till. Det satt folk ut på bygden och sydde armar och en del sydde i armar och krage, gjorde den färdig till press och så fanns två skräddare till Jöns Andersson med sambo och en flicka, hennes dotter. Så en skräddare Persson, hans fru hade varit väninna med min moster Ida som numera bor i Linköping.
Moster Ida var halvsyster till min mor, morfar var först gift med min mormor som var änka och hade en son Pär som bodde i Teckomatorp sedermera. Så dog hon och morfar gifte om sej, han hade då med min mormor min mor Johanna och morbror Magnus. Morfars andra fru dog också, då var det morbror Gustaf, Cecilia och Ingrid. Så dog även hon och trots morfars höga ålder så gifte han om sej och där blev moster Ida och Otto, alltså två i sista äktenskapet. Den sista frun minns jag, dom var med på min mors begravning. Min mor skaffade Ida plats hos en Konsulinna Wiberg, där var hon i rätt många år och fick ärva 2000 kronor och hela hennes linneförråd och så ville hon att Ida skulle resa till Linköping när hon var död och ta plats hos en nära anhörig. Det gjorde Ida också och blev så gift där och fick en dotter Karin, jag har aldrig träffat den dottern...............Jo när jag tänker efter hade mor en halvbror till morbror Jöns, han vistades mest i Danmark men kom ibland med några års mellanrum och hälsade på....sista gången han kom var mor död, han stannade några dagar så åkte han till Köpingbro och träffade där en änka med två döttrar och gifte sej med henne och blev Lantbrevbärare.
Ja det blev en liten släkthistoria vid sidan om................................

 

 

 

Del 7

 

.

klart.se








 


 

 

( besöksräknare laddas... )

 

 

(laddar inloggade medlemmar...)

Zoomin.se